sjuttiofyrasju

Jag klädde av mig naken inför hela världen. Bar en sköld av naken hud
För att inte blotta mina tvivel

Men det var bara smärtan som tog sig genom huden.
Och jag var dömd för all framtid
När det enda jag ville var att komma nära

Men jag vet inte om jag gillar det. Ett substitut för ett substitut för ett substitut.

...är att det för min del aldrig blir som i ...Verkligheten.

Som två högspänningstrådar ligger och sprakar under en lång lång tid
Snurrar, vrider på sig i cirkelrörelser
Har gnistorna till slut bränt hål på våra fasader
Och lågorna kortslutit vår moral

Ja, du och jag löser hela världens elförsörjningsproblem nu
Genererar mer energi än tusen blixtar tillsammans
Slår ut samtliga av våra säkringar
Frontalkrockade, pulserande
(Ångest)laddade

Stirrar rakt in i det strålkastarstarka ljuset
Dras in mot epicentrum
Det är vägen, den enda
In i elden

Meningar ur mina dag(boks)anteckningar, friskt plockade ur sitt sammanhang, men som ändå i sin helhet tillsammans ger en hyfsat rättvis bild av mitt delvis monotona, delvis stormiga 2011.

Jönköping:
2011-01-21: "Jag är inuti ett skal som ingen tar sig igenom. Får ingen luft härinne."
2011-02-19: "Hon är allt jag vill ha. Kattögon."
2011-03-03: "Tre månader kvar till examen... jag har inte så mycket att säga."
2011-04-10: "Två saker har jag uträttat idag. Eller tre. Eller två, och en som inte har hänt."
2011-05-11: "Ahh... Jag vill inte ha historiaexamen imorgon...!!!..!!"
2011-06-13: "Och det här blir min sista natt i Jönköping, och jag vill verkligen inte flytta till Vetlanda."

Vetlanda:
2011-07-13: "Köttarskivstångspass."
2011-08-14: "Har inte skrivit på fem dagar. Bara jobbar, äter och sover."

Taizé:
2011-09-??: "Jag kan fortfarande tänka bortom det jag tänker."
2011-10-??: "Det är meningslöst att försöka hitta en sanning via ett språk."
2011-11-??: "Den berättande rösten har brutits ner till enskilda ord, som upprepas, ekar, i mitt huvud.

Vetlanda:
2011-12-??: [Inga anteckningar finns.]

Så lever vi för klyshorna
Suger ut resterna som finns kvar
Slickar bostäverna rena
Sväljer sanningen
Och tackar

Vi klär den mest artificiella plastjulgranen som någonsin har skådats inom våra anrika skogsägarsläkten, med röda kulor och skruvat glitter och en stjärna i den krokiga ståltrådstoppen. Vi klär den inte för att vi vill, men av pliktskyldighet, och förtvivlan i jakt på den såkallade julstämningen. Bitterheten rotar sig allt djupare för varje varv vi snurrar glittret, som sprider sig överallt, fastar på kläderna, i håret, i munnen. Det regnar repliker som "fan vad ful den är!" och "så jäkla förnedrande!" i vardagsrummet. När vi är klara sluter vi upp i en gemensam suck och sätter oss i köket för att slippa se den. Granjäveln.

 

 

 

 

 

 

 

Slut ögonen och se dig omkring
Slut dig in i tystnaden
lyssna
Se hur allt kommer från ingenting

Vaknade av att det lät som om någon höll på att renovera om köket, men det visade sig bara vara syrran som försökte få hål på en kokosnöt. Vi ska tydligen julbaka idag. Och så är det försök nr 2 för julskyltning på torget i Vetlanda. Den blåste visst bort för några veckor sen. Jag vet inte om jag gillar julen - den verkar åtminstone inte gilla oss.